Vad betyder vafrihet för dig?

2011-01-11

I och med det nya styret i Gnesta tas nu vårdnadsbidraget bort för de familjer som väljer att stanna hemma lite längre med sina minsta barn. Syftet? Att spara på vissa barn/familjer för att istället lägga pengen på dem som valt att ha barnen i förskola.

Är det då enligt S-V-MP bättre att ha sina barn i förskola innan de fyllt 3 år än att de får möjlighet att vara hemma med någon av sina föräldrar? För vissa kanske – men inte för alla. Vi i Alliansen anser att det beslutet borde höra hemma i varje enskild familj.

En av de nya topp-politikerna för S-V-MP skriver att de som hittills varit hemma med vårdnadsbidrag lika gärna kan vara hemma utan betalning. Han anser att kommunen inte ska betala hemmafruar/hemmamän! Hur rimmar det med att alla barn är lika värda? I förskolan får de kosta - men inte om familjen väljer att ha sina minsta hemma ett par månader extra?! Var är logiken?

Frågan är nu förstås hur S-V-MP gör om familjerna inte stannar hemma gratis och därmed spar pengar för att få S-V-MP budgeten att gå ihop. Tänk om de ställer sig i kö till barnomsorg? Då har vi fler barn till förskolegrupperna. Pengen majoriteten spar in på vårdnadsbidraget räcker inte till en ny förskola samt att minska antalet barn i alla barngrupper runt om i kommunen. Vad har man vunnit då?

Mindre valfrihet för familjerna i vår kommun och fler barn i barnomsorg. Är det det nya Gnesta – med S-V-MP vid rodret? Tänk om man skippat extra arvoden till politiker och i stället satsat på barnen – i samspel med föräldrarnas önskemål!

Ann-Sofie Lifvenhage (M)

Bo Wingård (KD)

Ingalill Fredríksson (C)

Göran Benedicks (FP)

Svar till Malin B

Gnesta 2011-01-13

Hej, Malin!

Tack för ditt brev.

Vi förstår att du är ledsen och besviken över S-V-MP i Gnestas tankar kring vårdnadsbidraget, för det är vi också.

Alliansen införde Vårdnadsbidraget i Gnesta kommun den första juli 2008. Detta då vi ser fördelarna med att beslut kring alla enskilda barns omsorg ska ligga hos de som känner barnen bäst – deras föräldrar.

Vissa barn mår bra av stimulansen att vistas tillsammans med jämnåriga i förskolemiljö, medan andra barn helt enkelt mår bäst av att utvecklas i lugn och ro tillsammans med någon av sina föräldrar i hemmiljö.

Som vi ser det har Gnesta ett stort utbud av barnomsorg, både kommunal och enskild. Vi är stolta över den verksamhet som bedrivs, samtidigt som vi hela tiden vill sträva mot högre mål för våra verksamheter. För oss är vårdnadsbidraget ett sätt att skapa ytterligare ett alternativ till barnomsorg för familjerna med de allra minsta barnen.

Att den nya majoriteten nu föreslår att denna möjlighet tas bort, ser vi som en kraftig försämring och framförallt som en inskränkning i den enskilda familjens valfrihet.

Vårdnadsbidraget är i dag 3 000 kronor skattefritt per barn och månad. Detta kan tyckas lågt då kostnad 2009 för ett barn i Gnestas förskolor, enligt Skolverkats sammanställning, är 128 800 kronor/år. Vi har alltså en kostnad på 36 000 kr per år för ett barn som är hemma med sina föräldrar med vårdnadsbidrag, medan kommunen får kostnader på det tredubbla, om barnet i stället ska vistas i förskola.

Vad är då logiken från S-V-MP? Det undrar vi. Att tvinga in alla barn i samma fålla så tidigt som möjligt? Allt för att skapa fler arbetstillfällen, som bl.a. (V):s toppnamn Mikke Schirén uttrycker det på sin blogg på sn.se. Han glömmer dock att detta är på bekostnad av de barn och föräldrar som inte längre har valet i sin egen hand.

Socialdemokraterna var emot att vi införde vårdnadsbidraget redan under idéstadiet med följande motivering:

”Socialdemokraterna reserverar sig inför den borgliga alliansens införande av vårdnadsbidraget i Gnesta då vi socialdemokrater inte ser några fördelar med. --- Följden med vårdnadsbidraget blir försämrad förskola, Socialdemokraterna vill i stället bygga ut förskolan så de kan anställa fler personal där behoven är som störst…”

Citaten är hämtade från reservationen skriven av Ann-Christin Alderbrant (S) 2008-05-19, numera nytillträdd ordförande i Barn- och utbildningsnämnden.

Ännu är inget beslut fattat, för något framskrivet ärende har inte synts till, men eftersom majoriteten bestående av socialdemokraterna, miljöpartiet och vänsterpartiet gått ut i media med informationen angående sina planer på att avskaffa vårdnadsbidraget, tror vi att ärendet kommer upp på Barn- och utbildningsnämnden den 21 februari.

Att ta bort en möjlighet för kommuninvånarna att själva välja hur de vill leva sina liv är så långt ifrån Alliansens politik man kan komma. Därför anser vi att vårdnadsbidraget ska finnas kvar i Gnesta kommun, och detta kommer vi att framföra i såväl Barn- och utbildningsnämnden som Kommunstyrelse och Kommunfullmäktige.

Vi svarar gärna om du har ytterligare frågor kring hur vi ställer oss till ovanstående och välkomnar att du hör av dig igen.

Ann-Sofi Lifvenhage (M)

Ingalill Fredriksson (C)

Göran Benedicks (FP)

Bo Wingård (KD)

ALDRIG MERA RÖD

Tack Gnesta kommun.
Tack så hemskt mycket för att ni motarbetar småbarnsfamiljer och "den lilla människan". Tack för att ni sätter käppar i hjulet för oss som försöker leva våra liv lite utanför ekorrhjulet, som vill ta hand om våra barn, jobba för att kunna leva, inte leva för att jobba och kunna konsumera maximalt. När ni nu tar bort vårdnadsbidraget är det inte vi kvinnor som främjas, det är barnen som drabbas och hela familjer måste antingen flytta till mer familjeorienterade kommuner (läs: borgerliga), söka socialbidrag eller sälla sig i leden; institutionalisera barnen och jobba heltid så att någon annan får ta hand om uppfostran och förhoppningsvis ge lite kärlek också. Vilket skämt. Skulle tre förskoleanställda ha tid att ge lite kärlek åt 22 barn? Möjligtvis åt 1-åringarna, för om en fröken inte (ja, det är inte någon mening att skriva annat än fröken, för manliga anställda existerar inte) går och bär på och tar hand om de riktigt små skulle det bli kaos (mer kaos) på avdelningarna p.g.a att ettåringar har ett ganska så kraftigt röstregister. 2, 3, 4 och 5-åringarna får klara sig själva, leka vilda västern och komma hem både personlighetsförändrade och mindre säkra på sig själva. Men dagis är ju så bra för barn. Visst. Jag håller med. När barnen kan prata och göra sig förstådda och framförallt när de är mogna att leka. Alltså ungefär vid 2,5-3-årsåldern. Innan dess tror jag att alla barnterapeuter och även föräldrar (förutom de som av avundsjuka och ångest inte samtycker) håller med om att barnen har det bäst med sina föräldrar.

Kvinnofälla? Är det anledningen till att min son nu inte får samma chans att forma sin grundtrygghet som min dotter fick. Hennes dagisfröknar säger till oss (i smyg) att det verkligen märks att hon varit hemma länge, hon är trygg i sig själv med både stark sjävkänsla och självförtroende och åker till och från dagis glad att få lekt hela dagen (fem timmar, tre ggr i veckan). Till skillnad från dem som tvingas vara där i 10 timmar, fem dagar i veckan och ibland mer. ”Fröken, när får jag åka hem dåååå?” - hör vi titt som tätt när vi hämtar vår dotter. Det gör ju ont. En vän som jobbar inom kommunen sa till mig att man tar bort bidraget för att få ut invandrarkvinnorna i arbete och inte bara stanna hemma med barnen. Ännu ett skämt. Tror de verkligen att man ändrar hela sitt kulturella ursprung, kastar in barnen vid ettårsålder på dagis och börjar jobba heltid för att ynka 3000 i månaden försvinner? För ynka är det. Jag hörde att EN förskoleplats kostar kommunen mellan 9000-12000 kr i månaden (personal, lokaler, mat etc) så rent ekonomiskt tjänar kommunen på att betala ut 3000 kr till familjerna och ge oss lite valfrihet. Så det måste ju vara ett ”moraliskt” beslut att ta bort bidraget, gjort med tanke på oss stackars kvinnor. Vi som inte kan tänka själv, vi som är offer. Hoppas ni förstår ironi annars får ni höra av er till mig så ska jag förklara vidare.

Vart är vi på väg? Delad föräldrarförsäkring så att staten bestämmer när din bebis är mogen att sluta ammas? Vi kvinnor som väljer att ta hand om våra barn tills de är tre (ja, herregud Lars Ohly, stackars barn som inte fått gå på förskola innan de är tre, då är det ju för SENT) får skämmas, vi är förtryckta och vi är lite lite mindre värda än de kvinnor som har en karriär samtidigt som de har barn och kastar in ungen på dagis vid 12 månaders ålder. I vår familj har vi båda tagit hand om barnen, pappan tog ut bidraget i fråga och skit har vi fått från både vänner och främlingar. Stackars flicka, får inte gå på dagis. Och jag då. Med en utbildning i bagaget, jag måste ju heltid annars är jag ingen riktig kvinna. Vi har valt att bo billigt på landet när barnen är små för att kunna vara hemma med dem så mycket som möjligt, men nu förlorar vi vårdnadsbidraget och måste betala för sonens dagisplats. Med andra ord går vi back ca. 4500 kronor. Mycket, när man har en hyra på mindre än 3000. Vad hände med de rödgrönas röst för de som inte varken fötts med silversked i mun eller har armbågat sig fram till 20.000 kr i månadslön?

Jag har slutat kalla mig för feminist. Jag har slutat kalla mig för socialist. Aldrig mera röd.

Malin Brandt