ALDRIG MERA RÖD

Tack Gnesta kommun.
Tack så hemskt mycket för att ni motarbetar småbarnsfamiljer och "den lilla människan". Tack för att ni sätter käppar i hjulet för oss som försöker leva våra liv lite utanför ekorrhjulet, som vill ta hand om våra barn, jobba för att kunna leva, inte leva för att jobba och kunna konsumera maximalt. När ni nu tar bort vårdnadsbidraget är det inte vi kvinnor som främjas, det är barnen som drabbas och hela familjer måste antingen flytta till mer familjeorienterade kommuner (läs: borgerliga), söka socialbidrag eller sälla sig i leden; institutionalisera barnen och jobba heltid så att någon annan får ta hand om uppfostran och förhoppningsvis ge lite kärlek också. Vilket skämt. Skulle tre förskoleanställda ha tid att ge lite kärlek åt 22 barn? Möjligtvis åt 1-åringarna, för om en fröken inte (ja, det är inte någon mening att skriva annat än fröken, för manliga anställda existerar inte) går och bär på och tar hand om de riktigt små skulle det bli kaos (mer kaos) på avdelningarna p.g.a att ettåringar har ett ganska så kraftigt röstregister. 2, 3, 4 och 5-åringarna får klara sig själva, leka vilda västern och komma hem både personlighetsförändrade och mindre säkra på sig själva. Men dagis är ju så bra för barn. Visst. Jag håller med. När barnen kan prata och göra sig förstådda och framförallt när de är mogna att leka. Alltså ungefär vid 2,5-3-årsåldern. Innan dess tror jag att alla barnterapeuter och även föräldrar (förutom de som av avundsjuka och ångest inte samtycker) håller med om att barnen har det bäst med sina föräldrar.

Kvinnofälla? Är det anledningen till att min son nu inte får samma chans att forma sin grundtrygghet som min dotter fick. Hennes dagisfröknar säger till oss (i smyg) att det verkligen märks att hon varit hemma länge, hon är trygg i sig själv med både stark sjävkänsla och självförtroende och åker till och från dagis glad att få lekt hela dagen (fem timmar, tre ggr i veckan). Till skillnad från dem som tvingas vara där i 10 timmar, fem dagar i veckan och ibland mer. ”Fröken, när får jag åka hem dåååå?” - hör vi titt som tätt när vi hämtar vår dotter. Det gör ju ont. En vän som jobbar inom kommunen sa till mig att man tar bort bidraget för att få ut invandrarkvinnorna i arbete och inte bara stanna hemma med barnen. Ännu ett skämt. Tror de verkligen att man ändrar hela sitt kulturella ursprung, kastar in barnen vid ettårsålder på dagis och börjar jobba heltid för att ynka 3000 i månaden försvinner? För ynka är det. Jag hörde att EN förskoleplats kostar kommunen mellan 9000-12000 kr i månaden (personal, lokaler, mat etc) så rent ekonomiskt tjänar kommunen på att betala ut 3000 kr till familjerna och ge oss lite valfrihet. Så det måste ju vara ett ”moraliskt” beslut att ta bort bidraget, gjort med tanke på oss stackars kvinnor. Vi som inte kan tänka själv, vi som är offer. Hoppas ni förstår ironi annars får ni höra av er till mig så ska jag förklara vidare.

Vart är vi på väg? Delad föräldrarförsäkring så att staten bestämmer när din bebis är mogen att sluta ammas? Vi kvinnor som väljer att ta hand om våra barn tills de är tre (ja, herregud Lars Ohly, stackars barn som inte fått gå på förskola innan de är tre, då är det ju för SENT) får skämmas, vi är förtryckta och vi är lite lite mindre värda än de kvinnor som har en karriär samtidigt som de har barn och kastar in ungen på dagis vid 12 månaders ålder. I vår familj har vi båda tagit hand om barnen, pappan tog ut bidraget i fråga och skit har vi fått från både vänner och främlingar. Stackars flicka, får inte gå på dagis. Och jag då. Med en utbildning i bagaget, jag måste ju heltid annars är jag ingen riktig kvinna. Vi har valt att bo billigt på landet när barnen är små för att kunna vara hemma med dem så mycket som möjligt, men nu förlorar vi vårdnadsbidraget och måste betala för sonens dagisplats. Med andra ord går vi back ca. 4500 kronor. Mycket, när man har en hyra på mindre än 3000. Vad hände med de rödgrönas röst för de som inte varken fötts med silversked i mun eller har armbågat sig fram till 20.000 kr i månadslön?

Jag har slutat kalla mig för feminist. Jag har slutat kalla mig för socialist. Aldrig mera röd.

Malin Brandt